Punkter i livet

 

 

Syntolkning: Bildskärmen är upprätt, Sofia är tydligen inte så teknisk... ska vara ”liggande” bild egentligen :) Sofia har på sig mörkblå t-shirt, glasögon och utsläppt ljusbrunt/mörkblont hår. Bakgrunden är en ljusgul vägg.

 

Sofia: Hej! Sofia här (visar persontecken, sprethand med handflatan neråt axeln och riktningen mot halsen. Ingen kontakt och rörs framåt och bakåt ett par gånger). Vad ska jag ta upp idag? Ja, dövblindstolkning.

 

Vad är det för något? Jo, det är skillnad på vanlig teckenspråkstolkning för dem som inte har synskador, de som är döva eller hörselskadade som använder teckenspråk. Men jag, som också har synskada, då räcker det inte med bara teckenspråkstolkning. Jag behöver ha mer – som vad?

 

Ja, t ex när en döv använder en teckenspråkstolk, så är det t ex för inför ett läkarbesök eller på universitet eller sånt, och så har man den hörande personen som pratar, framför en. Teckenspråkstolken står oftast bredvid personen och översätter till teckenspråk. Så den döve kan lyssna (visuellt) och ha ett samtal med den hörande. Ja, så funkar vanlig teckenspråkstolkning.

 

Men jag som synskadad, ja som dövblind, behöver mer information. Det räcker inte med enbart översättning. En dövblindstolks jobb är att översätta, men om jag som synskadad sitter och tittar på tolken – och sen händer det något i rummet. Kanske någon som kommer förbi mig, eller några som har konflikt bredvid mig eller något. Jag tittar då på tolken och märker inget. Det känns ju inte bra att inte märka något som händer i rummet jag är i.

 

Så dövblindstolken står där och tecknar/översätter, och så ser denne att något händer i rummet. T ex att någon kommer in i rummet eller går därifrån. Då informerar tolken mig ”nu kommer en person där” eller ”nu gick personen härifrån”. Så jag som tittar blir ”aha” och vet vad som händer i min omgivning, det känns tryggare. Att jag har mer koll, man kan säga att tolken är mina ögon. Det kallas för syntolkning. Det betyder väldigt mycket för mig.

 

Och en andra sak, är vad? Ja, det första är översättning, det andra är syntolkning och så det tredje – ledsagning. T ex om jag går in i ett sjukhus och ska träffa en läkare, men är osäker på var rummet är? Då måste jag leta och det kan kännas stressigt. Då kan man bestämma med dövblindstolken om att träffa mig t ex vid huvudentrén och ge mig ledsagning in till rätt rum. Sen syntolka där ”stolen finns där, läkaren står där”, eller kanske ”föreläsaren står där”. Det känns då tryggt för mig och jag sätter mig med en bra känsla.

 

Jag känner bara såhär - wow, SÅ tacksam jag är för att dövblindstolkning finns, för oss som behöver det!

 

Sofia ler, nickar och lutar sig fram och stänger av kameran.