Punkter i livet

Vi är några dövblinda ungdomar som har tankar och åsikter kring dövblindhet.

# 12 TAKTILT TECKENSPRÅK!

Kategori: Deafblindpower, Taktilt teckenspråk, Vodd, Vänner

 
På en fredagskväll bestämde Helena och Sarah sig att vodda om taktilt teckenspråk! Njut och titta på vodden!
 
 

Text och syntolkning:

Vodden inspelas in hemma hos Helena. I bakgrunden ser vi kyl- och frysskåpet till vänster, sen dörröppningen och till väggen efter dörröppningen finns det två röda IKEA LACK-hyllor och en tv under. Längst till höger finns det en ställning till Helenas katter.

Helena sitter till vänster, har mörkblå piketröja med många knappar och ett par shorts med hög midja. Hon har brunt hår med blonda slingor i och glasögon. Sarah till höger och har ett asiatiskt utseende, klarblå tröja, halvlångt hår i diadem och hästsvans och ett par glasögon i silver.

Helena brister i skratt och lutar sig fram till datorn. Sarah ser frågande ut. Helena gapar med munnen.

Helena: Den är på!
Sarah: Rååå! Den är på! Du gjorde det igen! Alltså är den på!
H: Äh vi kan redigera.
S: Äsch, jag heter S… (avbryts av Helena)
H: Vi räknar till fem och sen börjar vi.
S: (som inte ens räknar upp till fem) Hej! Jag heter Sarah, mitt persontecken är SH.
H: Jag är Helena och mitt persontecken är så här J-hand med fingertopparna mot pannan och förs neråt ett par gånger.

S: Nu kör vi en ny vodd och pratar om… Jo, jag tänker på dem som är döva, hörselskadade och också hörande som undviker oss med dövblindet… Det kan vara att de tycker att det är jobbigt att kommunicera på taktilt teckenspråk. Varför är det så?

H: Det kan bero på… och jag tror att det är för.. Jag har träffat vissa som aldrig provat teckna taktilt teckenspråk. Jag tror att det grundar mycket på att de är osäkra på hur de ska bemöta oss med dövblindhet. T.ex. döva föredrar kommunicera med andra döva som också tecknar visuellt teckenspråk. Men hallå, har de tänkt på att de gör precis som de hörande som inte vill lära sig teckenspråk för att kommunicera med de döva. Det som du (Sarah) sade idag som jag tyckte var bra…

S: Det kan jämföras med döva som kanske uppmuntrar hörande lära sig svenskt teckenspråk.. men de hörande kanske inte vill lära sig för att det är svårt eller tycker att det är jobbigt att teckna. (Sarah sade inte det i vodden men hon menar de hörande som arbetar med döva) Så att de tycker att det är lättare att prata och att en teckenspråkstolk ska tolka. Så hur känns det för döva?

H: Givetvis känner döva sig kränkta… som att de inte accepterar dövas språk.

S: Just det, det är som för oss med dövblindhet kan känna oss kränkta om de döva inte vill teckna taktilt med oss. Men som Helena sade… det handlar om kunskap, ja kunskap och rädsla som kanske gör att de undviker att teckna taktilt teckenspråk? Eller är de bekväma och låter ledsagaren eller dövblindtolken tolka till personen med dövblindhet, istället för att själv gå fram och kommunicera direkt med personen.

H: Precis, men ändå blir det jobbigt att teckna till ledsagaren som mellanhand. Så blir det inte ett personligt samtal med personen med dövblindhet. Kanske har man gamla minnen från t.ex. Manillaskolan så att man har internt skämt. Ledsagaren (Helena menar givetvis också dövblindtolken) kanske inte förstår det och inte kan förmedla på rätt sätt. Det är vi som förlorar på det och det blir bara tråkigt…

S: Vad menar du?

H: Jo, det ”gemensamma” humor som man har ihop. Ledsagaren känner inte till det… så att det inte blir ett personligt band mellan personerna. Ledsagaren förmedlar bara.

S: Ja… jag… känner… det är otäckt… jag är medveten om att min syn blir sämre i framtiden. Ibland blir jag ledsen men samtidigt ehh.. varför blir jag ledsen.. äh ja det kan vara.. nä jag är medveten att synen kommer att försvinna och det är försent att hoppas på bromsmedicin skulle komma. Och att den skulle boooota min sjukdom och att jag skulle få synen tillbaka. Ahh! Så att jag blir döv och SEENDE! Bah! Det här är situationen just nu och jag ska acceptera den! Men varför är jag rädd… jo för omgivningen! De döva, mina kompisar, folk som jag träffat då jag var ”seende”. Sen blir synen sämre och kanske blir jag beroende av taktilt teckenspråk… Kanske går jag förbi den person som jag känner och vi befinner oss i SAMMA rum! Vi kanske är på en fest, Dövas dag eller något liknande sammanhang. De döva ser att jag finns i samma rum men de säger inte hej till mig, trots att de känner mig och vi kanske har haft bra kontakt med varandra tidigare. Vi klickade med varandra. Så betyder det att jag inte finns i deras värld…. Eller egentligen tvärtom de inte finns i min värld. Efteråt säger de kanske att de har sett mig på Dövas dag. Seriöst tänk om det händer! Jag blir rädd för framtiden!

H: Sen kanske du, Sarah, reagerar över att de inte sagt hej till dig. Och att du inte ENS kan se att de finns i samma rum som du. Att du inte kan uppfatta vad som sker runt dig. Det är läskigt! Det ska…. Ehh..  (Helena skakar på huvudet)

S: Givetvis förstår jag er om ni känner osäkerhet eller rädsla att kommunicera med dövblinda. Kanske för ni inte känner för det, inte har kunskap om hur man tecknar taktilt eller för ni är svenskar!!!!

H: Hahaha och ja svenskar vill inte typ göra så här…

Helena och Sarah sätter deras händer på varandra och klappar på varandra på ett överdrivet sätt. De har roliga ansiktuttryck.

H: Absolut inte, tänker svenskar!

S: Hahaha ja de vill inte!

H: Precis, hahhaa! (Helena rättade till sina glasögon som halkat ner – typiskt henne!)

S: Och de är osäkra på hur de ska ta i handen om de ska teckna taktilt.

Helena och Sarah fläktar med händerna mot varandra på komiskt sätt.

H: Och vissa brukar typ ta över våra händer! Typ så här!

Helena griper våldsamt i Sarahs händer och försöker teckna med hennes händer mot hennes kropp och ansiktet. Sarah ser plågsam ut och hela situationen ser sjukt dumt ut. Helena rättar till sina glasögon igen som halkat ner på nästippen.

S: Istället ska ni teckna som vanligt men istället ha så här:

Sarah lägger sina händer under Helenas händer och tecknar ”vanligt” dvs. inte på Helena.

S: Hej! Jag heter Sarah, mitt persontecken är SH. Hur mår du? Ja, det är så enkelt!

H (mot kameran): Jag mår bra! (visar tummarna upp) Det är inte så svårt! Det finns också andra kommunikationsalternativ som t.ex. socialhaptisk kommunikation. Vi ska ta upp mer om det senare här på bloggen. Det kan underlätta som t.ex.

Helena klappar och drar fram och tillbaka på Sarahs arm.

H: Istället för att ta upp Sarah och teckna JA! Man behöver inte…

S: Ja, det är signal för feedback.

H: Precis, och så…

S: Tänk på att döva har syn och de använder ögonen mycket. Vi som har dövblindhet har begränsad syn eller ingen syn alls. Ni vet att man kan heja på varandra genom att titta på varandra och nicka på huvudet. Det bekräftar att man har sett varandra och hejat på varandra…. Men för personer med dövblindhet måste man gå fram och heja ordentligt. Så betyder det att jag med dövblindhet vet att de har sett mig och att jag har sett… eller känt på dem. (Sarah ler stort)

H: Haha, ”känna” är det som vi brukar säga istället för att se. Och… det ger oss en möjlighet att veta vilka som finns runt oss i samma rum. Tänk om det finns en gammal bekant som man vill prata gamla minnen med. Så kan man be ledsagaren att gå fram till den person som man vill prata med. Ledsagaren leder fram till den person som den dövblinda vill prata med.

S: Man behöver inte vara rädd. Det är bara att gå fram och prova kommunicera. Givetvis kan det vara förvirrat vid första gången och man blir kanske lite rädd. Men tänk på t.ex. hörande som lärt sig teckenspråk och de kanske är lite rädda att kommunicera med döva i början. Döva och hörselskadade brukar bli glada om de hörande vågar teckna. Som t.ex. tecknar handalfabetet, tecknar TACK eller något enkelt.

H: Ja, det är bara en småsak men ändå blir man glad och berörd av! Att de hörande ens vågar prova teckna!

S: Och de döva, hörselskadade osv, som vågar att gå fram och prova teckna taktilt med dövblinda.

Sarah tar Helenas hand och ”tecknar”.

S: Men! Kanske många döva inte vet hur man tar kontakt med dövblinda!

H: Just det… man ska inte direkt ta i hand. Man måste… ehh.. hur?

S: Ja, om personen med dövblindhet inte har ledsagare eller någon person med, så är det bara att försiktigt med handen beröra mot den dövblindas arm. (Sarah visar det på Helena)

Helena lyfter på handen.

S: Titta (pekar på Helenas hand) den betyder att Helena är beredd att kommunicera. Så lägger man bara sin hand under Helenas hand.

Sarah tecknar taktilt.
S: Hej! Jag är Sarah osv.

Sarah tecknar visuellt teckenspråk.
S: Om man har ledsagare med sig så kan man på avstånd ta kontakt med ledsagaren eller dövblindtolken om man vill kommunicera med personen med dövblindhet. De kan meddela personen med dövblindhet att någon vill prata med honom/henne. Så blir han/hon beredd att räcka fram sin hand till den som vill prata.

H: Precis, det är bara att teckna taktilt! Prova det ni! Var inte rädda, prova bara!

H och S: Det är bara att prova!

Sarah höjer nävarna och gör gester i luften. De ler stort.

Båda: Nu är det slut. Hejdå!

Båda lutar sig fram och stänger av. Sarah ser lite undrande ut om Helena klarar av tekniken att avsluta filmklippet.

KOMMENTARER:

  • Emelia säger:
    2014-08-30 | 10:24:40

    Underbar vodd! Tänkvärt! Ska påminna mig att hälsa på personen. Rätt självklart egentligen, att det ska vara rättvist :)

    Svar: Eller hur! :)
    Punkter i livet

  • TIGER säger:
    2014-08-31 | 10:09:35

    Jag är tillsammans med Roger som ser teckenspråk bäst på distans. Medan jag ser bäst på nära håll då är det bra att kunna variera som en kompromiss att ta taktilt. I ett par år har jag tagit alltid taktilt i vänster hand för att jag är vänsterhänt. Men nu i sommar har jag provat på att ta taktilt med båda händerna samtidigt. Och det var en helt ny upplevelse, tyckte att allt flöt på naturligt och att tecknen kändes väldigt tydliga. Kram tiger

    Svar: Visst är det fantastiskt att kunna mötas halvvägs? Hur skulle man klara sig utan taktilt teckenspråk?
    Punkter i livet

Kommentera inlägget här: