Punkter i livet

Vi är några dövblinda ungdomar som har tankar och åsikter kring dövblindhet.

Så kom helgen och ångesten.

Kategori: Dövblindhet, Skolan, Välj kategori...gästbloggare: Frida, skam

I fredags var jag i Stockholm på utbildning och möte med teamet i assistanskooperativet jag är med i. Det var en givande och bra dag med lite oroande nyheter. Jag reser med bil för att göra resan så smidig som möjligt, ändå blitt det en ansträngning för kroppen och igår, väl hemma igen kom nervsmärtorna. De var väldigt mycket värre än vad de brukar vara. Jag har starka smärtstillande som jag kan ta vid enstaka tillfällen. En sån tog jag och efter en stund mådde jag betydligt bättre. Kvar låg dock en panikångest som inte ville släppa. Den härjade över mig hela dagen. Panikångest-attacker. Ångesten ligger kvar idag också. På morgonen har jag spelat kort med Ottilia, men vid ett par tillfällen har jag fått dragit mig undan. Hela jag skakar och jag får kämpa med andningen. Krypa ihop och bara vänta på att det värsta går över. Hela den här veckan har varit tuff. En av mina assistenter har sagt upp sig. Nån dag ska jag våga fundera på vad det innebär för mig. Vilken betydelse assistenterna har för min trygghetskänsla. Nu känner jag bara saknaden efter just den här människan som varit en sådan enorm trygghet för mig i ett och ett halvt år. Jag är arbetsledare och är så illa tvungen att fokusera på det praktiska. Fylla ut hennes pass nästa månad och leta en ny anställd.

Tack för mig.

Kategori: Välj kategori...gästbloggare: Frida

Nu är den här veckan slut. Jag lämnar tillbaka pennan till de som brukar skriva här. Tack till er som läst och tack till er som gav mig möjligheten att skriva i ett nytt forum. Lycka till med bloggen i framtiden!

Mitt jobb

Kategori: Allmänt, Arbete, Dövblindhet, Välj kategori...gästbloggare: Frida

Idag är det torsdag och jag jobbar. Jag har varit hängig, snorig och haft huvudvärk tidigare i veckan, men känner mig lite piggare idag. Jag har ett rätt spännande jobb. Jag jobbar på kvartsfart Audiologiskt forskningscentrum i Örebro som informationsassistent. Jag skriver och redigerar information som går ut från Audiologiskt forskningscentrum som webbtexter, bilder och affischer. Jag får också skriva skriva annat som bidrar till att kunskap och information om hörsel och dövblindhet sprids. Det är ett roligt och tryggt jobb. Mina kollegor består av administrativ personal, ljudingenjörer, audionomer, läkare, doktorander och forskare. Jag fyller en funktion bara genom att existera i deras arbetsmiljö och fikarum som person med dövblindhet och hörselnedsättning. Om jag inte vågar ta plats här har jag inte gjort mitt jobb. Om jag inte vågar fråga om när jag inte hör, använda hörselslingan, berätta när jag inte ser eller förstår, då har mina kollegor missat erfarenhet som underlättar och stärker deras kompetens i mötet med patienter, testpersoner och målgrupper. Att arbeta i en akademisk och tvärvetenskaplig miljö är väldigt annorlunda mot den magasin- och dagstidningsjournalistisk som jag har arbetat med tidigare. Jag gjorde flera tabbar som ny, innan jag hann anpassa mig. Det tog tid att lära sig förstå vetenskapliga texter med akademiskt språk. Jag har dock haft fördel av min brist på hög, akademisk bakgrund. Texterna jag skriver ska ju riktas till allmänheten och ofta ska jag beskriva vetenskapliga projekt på ett sätt att allmänheten kan förstå utan att för den saken skull "dumma ner det." Det är väldigt roligt. Jag älskar språk och hur man kan anpassa det efter mottagaren. Så, här jobbar jag. Precis här, där vi har världsledande forskning inom dövblindhet och ett av Sveriges störst utrustade hörsellaboratorier. Läckert, va? Syntolkning: Bild 1 Ansiktsbild av mig med Aud-Fs korridor i bakgrunden. Jag har en hatt och gröna glasögon. Jag är osminkad och tittar snett upp i taket med ett litet leende på läpparna. Bild 2 Väggarna i det ekofria rummet som liknar mjuka klossar som sticker ut. Läs mer om det här: http://www.regionorebrolan.se/sv/uso/Forskning/Forskningsenheter/Audiologiskt-forskningscentrum/verksamhet/Laboratorium/ekofria-rummet/ Bild 3 Testdockan Lars från ett av våra labratorier. Han liknar en man utan armar och underkropp och har hörselskydd på sig. Han gapar och har rejäla magmuskler . Bild 4 En bild på insidan av testdockans huvud med sladdar och kontakter. Bilder tillhör: Audiologiskt forskningscentrum I Örebro