Punkter i livet

Jag har ju pratat om skammen över dövblindhet i inlägget #5 Skammen. Idag surfade jag runt lite och hittade artiklarna som handlar om skam och stolthet på Nationellt ) kunskapscenter för dövblindfrågor (NKCdb) webbsida. Det finns två länkar här nedan.

 

 

Att inte ta det personligt var Emma Boswells tips. Det ska jag försöka tänka på när jag t.ex. krockar med någon person på stan, särskilt om jag är på dåligt humör så kan det brista för mig. Antingen blir jag ledsen, har nära till gråten eller så blir jag asförbannad så in i helvete på personen! Innerst inne är jag en galen person som tänker onda tankar om alla som råkar hamna i vägen för dövblinda jag. NU ska jag försöka tänka positiva tankar. Till nästa gång när jag krockar med en cyklist ska jag le stort och göra tummarna upp med båda händerna samtidigt dansar jag några glada danssteg. Intressant att se vad som händer...

 

Boswell nämner också att man ska försöka ta kontrollen över situationen och kunna hantera livet. Alla gör det på olika sätt. Mitt sätt är att ha kul i livet. Försöka se till att vara öppen med min dövblindhet mycket som möjligt så folk får veta hur de kan bemöta mig. Jag mår bättre av det och att bli erkänd för den jag är. Jag har en massa identiteter och "dövblind" är en av dem.

 

Jag kan ha kul även om jag blir helt dövblind i framtiden. Vem har sagt att livet är slut om man blir döv och blind? Men å andra sidan tror jag på yin &yang, balansen i livet. Mina dåliga dagar behövs för att jag ska kunna se det positiva i livet. Jag är inte glad jämt utan att jag har helvete-svarta-arga-dåliga-hatar.alla.tjänsteman.som.inte.ger.mig.det.stöd.jag.behöver-dagar så att jag vill ha sönder allt i lägenheten och skrika ut min frustation som gör grannarna och hela Örebro döva.  

 

Glöm inte att ha kul i livet och att det är ok att ha dåliga dagar ibland!