Punkter i livet

Vi är några dövblinda ungdomar som har tankar och åsikter kring dövblindhet.

#44 Kännbart

Kategori: Allmänt, Arbete

Hallå därute!! Nu är Teresia tillbaka vid tangenterna igen!

Nu när Adele har berättat om sin del i projektet Kännbart så är det min tur att berätta om min upplevelse. :)

Jag ska väl börja med att ärligt erkänna att jag inte är så konstnärlig av mig... Nog för att jag alltid har tyckt om att pyssla, måla, fotografera och forma osv så har jag inte riktigt den där "konstnärliga ådran" som folk pratar om. ;)
Jag kan såklart titta på en tavla och tycka att det är konst... men t ex i somras på Open Art i Örebro så såg jag t ex något som skulle föreställa en stor rosa tuggummi hög på marken där bakändaen av en cykel stack upp och också ett par människofötter... DET kunde jag då inte riktigt begripa att det var konst. :p
Men men.. "smaken är som baken".. delat.. alla tycker olika om saker och ting. Vilket är positivt också i flera sammanhang. :) 

När jag fick höra om Kännbart första gången tyckte jag att det lät otroligt spännande! Tänk att kunna få ta del av en utställning  och konstverk där ingen kommer att springa efter mig och slå mig på fingrarna och säga "Aja baja! Inte röra!"
Det lät hur underbart som helst att kunna få ta del av allt utefter mina egna förutsättningar.

Min resa tillsammans med Kännbart började med ett mail i min inkorg från en av projektets anställda som också känner mig genom andra förhållanden.
Hon berättade för mig om en av konstnärerna som skulle ta fram ett verk till utställningen.
Hon behövde en medskapare till sitt verk och en inspirationskälla kan man väl säga, eftersom huvudsyftet med konstverket är att man ska kunna uppleva det med andra sinnen förutom synen och hörseln. :)
Så via den vägen fick jag då kontakt med konstnären Julia Adzuki och blev medskapare till konstverket "Resonant bodies".

"Resonant bodies" är ett konstverk gjort av ett träd. Ett över 600 år gammalt ask-träd från Fittja i Stockholm. Det är ca 5-6 meter långt och väger ca 500 kilo.
Det har legat omkullfällt i några år och därför förmultnat i en del av stammen. Så i liggande läge kan man säga att formen, förutom att det är formen av ett knotigt  och uråldrigt träd, är som ett "C".
Det är alltså en öppning som man kan klättra in ifrån och sedan sätta sig eller lägga sig i trädet. Det finns också en öppning i botten av trädet för den som inte är så akrobatisk. ;)

 

Syntolkning: Bilden är på snedden, man måste luta huvudet till höger. Bilden föreställer Teresia, i brunt hår i hästsvans, svart kofta och jeans, sittande i konstverket. Konstverket ser ut som en ihålig, urholkad och knotig trädstam. 

Ok, nu ska ni inte tro att jag har varit med och stått bredvid Julia och hjälpt till att slipa, forma, putsa osv... tyvärr inte!  För det där trädet är skithäftigt!
Det är så härligt att känna på och det luktar riktigt gott  sedan Julia har slipat bort all bark och vassa ytor och sen oljat in det på insidan.

Allt eftersom så växte idén med trädet och sen kom den briljanta idén att sätta fast strängar på trädets baksida.
Jag spelar själv nyckelharpa, det är ett stränginstrument som du håller mot magen när du spelar det. Vid varje ton och drag med stråken så vibrerar hela instrumentet mot magen och in i kroppen.
Det ville vi skapa med trädet. Vibrationerna av ljud och toner och hur de går in i kroppen och påverkar oss. Det är en otrolig avkoppling att ligga i trädet och känna rytmen, vibrationerna och då för en stund mentalt flyga iväg till en annan plats.

Så min roll i det hela har varit att inspirera Julia så mycket som möjligt. Både med min personlighet och med min funktionsnedsättning. Nyckelharpan har också haft sin roll i det hela då den kom med uidén om strängarna på trädets baksida.

Första gången jag fick chansen att själv uppleva trädet i färdigt skick var precis dagen före den efterlängtade vernissagen. Jag vet inte HUR länge jag bara stod och kände på trädet... det är helt enkelt bara SÅ häftigt! Sen att lägga sig i det och både höra och känna vibrationerna. Det skapar ett sånt lugn hos en verkligen.
Det går inte att beskriva i ord. Man måste uppleva det själv och sen göra sin egna bedömning. :)

Ni får ta er till Örebro nu innan den 10 januari 2016 och testa själva! Efter det kommer utställningen flytta upp till Umeå så bor du i närheten där så tycker jag att du ska passa på! :)

Jag är väldigt glad att jag får vara med på den här resan och dela upplevelserna md så många andra härliga mäniskor.
Det är fortfarande 2 års tid kvar då utställningen kommer att flytta runt i olika städer. Ni kan kolla upp mer om projektet, utställningens turné runt i landet och också läsa på mer om det övriga konstverken och också mer om "Resonans bodies".
Hemsidan är www.kannbart.nu

Det går också att följa projektet på Facebook!
Sök på Kännbart så får du följa med på resten av den fantastiska resan.

Till sist..
God Jul och Gott Nytt År önskar jag er alla!
Ta hand om er!



Kommentera inlägget här: